Idag ondgör sig Björn Björkqvist i Svenskarnas Partis tidning Realisten över att Justitiekanslern (JK) har inlett två förundersökningar om hets mot folkgrupp, med anledning av anmälningar från Juridikfronten, mot Midgård Reckords och Sniper Records. Här bemöter vi hans synpunkter.
Björkqvist, som har kopierat OCR-lästa JK-beslut och därför fått flera titlar och namn fel (bl.a. ”heaten” istället för ”beaten” och ”Volkzom” istället för ”Volkzorn”), tycks inte kunna läsa besluten ordentligt, utan påstår att JK:s förundersökningar omfattar ett uttalande bl.a. om ”att raser har olika intelligens”, trots att detta uttalande ej omfattas.
Björn Björkqvist
© M. Tunström
Björkqvist irriteras av att det ”Juridikfronten vill är att man ska gå runt preskriptionstiden”, enligt honom. Preskriptionstiden för de släppta skivorna har gått ut, skriver Björkqvist. Han påstår sedan: ”Den musik som är laglig att sälja på CD-skiva vill man nu döma för att den spelas upp på en hemsida. Man vill också döma lagliga skivors omslag. Inte för att omslagen är olagliga utan för att det ska vara olagligt att publicera bilderna på de lagliga skivorna på en hemsida. I ett fall vill man utreda namnen på låtarna på en laglig skiva.” Detta tycker Björkqvist är ”oerhört skrämmande”.
Preskription enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen innebär att åtal inte får väckas med anledning av en viss skrift (t.ex. en tryckt tröja eller ett skivomslag) eller skiva, när en viss tid har gått. Man kan alltså sälja skivan eller skriften utan att riskera straff, efter denna tid. Preskription innebär emellertid inte att materialet i skriften eller på skivan blir lagligt, som Björkqvist påstår, utan endast att de aktuella exemplaren inte kan åtalas.
Det kan tyckas vara juridiskt hårklyveri, men om en (månne något tillspetsad) jämförelse görs med misshandel blir poängen tydligare: att någon undsluppit straff för en viss misshandel på grund av preskription, innebär inte att personen fritt kan misshandla andra människor på samma sätt som i det preskriberade fallet. Likadant här. Att en skiva eller ett skivomslag inte kan åtalas, innebär att den ansvarige utgivaren inte kan bestraffas när en viss tid har gått. Det ger inte någon annan rätt att framställa samma material igen, och ge ut det – något som utgör en ny gärning. Tvärtom ska en ny utgivning bedömas med nya ögon – dagens domstolar är inte bundna av gårdagens bedömningar. Detta borde Björkqvist veta om, då han skrev förordet till ”Judefrågan”, en bok från 1936, som fälldes när den hade publicerats på nytt år 2000. Se detta betänkande, under Förarbeten, om skäl för preskription (inget av dem tillämpligt i denna situation).
Att Justitiekanslern under ett år eller ett halvår (ty så korta är preskriptionstiderna) inte har hunnit åtala ett visst material, innebär i sanning inte att rättsväsendet har satt någon godkänt-stämpel på materialet. JK kanske helt enkelt inte kände till materialet (kanske spriddes det bara bland ”nationella”, som givetvis inte anmälde det), eller inte hann åtala det. I många fall bryter Svenskarnas parti och andra organisationer medvetet mot tryckfrihetsförordningens regler, genom att inte skriva ut tryckår och utgivare. Därmed blir det svårt för JK att avgöra om preskription har inträtt eller inte, och JK ska hellre fria än fälla. Det är självklart att (förment) preskription inte innebär att materialet som sådant blir lagligt för evigt.
Vill Juridikfronten att preskriptionstiderna ska avskaffas eller kringgås? Nej. Det material (skivor och skrifter) som är preskriberat får givetvis spridas alltjämt (det finns ju bara ett begränsat antal exemplar). Liksom Justitiekanslern konstaterar vi dock att den som på en webbplats tillgängliggör material, som redan är publicerat i en tryckt skrift eller på en skiva, utför en ny gärning. Denna gärning pågår till dess att materialet tas bort från webbplatsen, även om vissa ansvarslösa medieaktörer vill framtvinga en lagändring på denna punkt. Skulle Björkqvists uppfattning avspeglas i lagen, skulle allsköns antisemitisk och övrig hatisk propaganda kunna ges ut på nytt och nätpubliceras för evigt, så snart den första utgivningen preskriberats, även om materialet publicerades i en annan tid och under helt andra förhållanden (t.ex. under 1940-talet). Varenda hakkorsflagga och ”sieg heil” skulle då rimligen bli lagligt, i och med att många hakkorsflaggor och ”sieg heil” har undgått åtal.
Björkqvist synes mena att begreppet ZOG, Zionist Occupation Government, inte syftar på den judiska folkgruppen. Det har tidigare konstaterats att ordet ”sionister” av somliga används för att beteckna och belacka judar i allmänhet (RH 1991:20) och att ”Death to ZOG (whatever it takes)” utgör hot och missaktning mot den judiska folkgruppen (Svea hovrätts dom 2004-03-22 i mål nr. B 3884-03 med bilaga A). Juridikfronten, som håller sig till gällande rätt, har ingen anledning att göra någon annan bedömning än den Svea hovrätt gjorde för snart tio år sedan.
Björkqvist gnäller även på att det är lagligt att bära överstrukna kors, men att JK (och tidigare Stockholms tingsrätt i ett motsvarande fall) funnit att ett tygmärke med en streckgubbe som slänger en Davidsstjärna i en papperskorg – något Björkqvist kallar ”religionskritik” – är brottsligt. Kanske borde Björkqvist notera de uppenbara skillnaderna: det överkryssade korset betecknar motstånd mot den kristna religionen (eller kanske mot all religion), medan Davidsstjärnan betecknar den judiska folkgruppen som sådan. Det ligger därför närmast till hands att tolka den slängda Davidsstjärnan som att judar är skräp, ett påstående som sannerligen vore missaktande för gruppen judar. Den som blott vill markera motstånd mot den judiska religionen skulle kunna bära en överkryssad Torah straffritt. Till saken hör att det aktuella märket som Sniper Records säljer kallas ”Anti-Jew”, och alltså tydligt syftar på judar och inte på den judiska religionen.
Sammanfattningsvis kan sägas att yttrandefriheten inte inskränks ytterligare genom att material, som hade lett till förundersökning om det getts ut idag, leder till förundersökning när det idag sprids på en webbplats. Inte heller utgör det någon nyhet att judar inte får jämställas med skräp eller att ZOG anses syfta på judar.