Ledande svensk nazist fälld för hets mot folkgrupp efter Juridikfrontens granskning

Browse By

I höstas genomförde Juridikfrontens volontärer en omfattande granskning av flera ledande, svenska nazisters aktivitet på sociala medier. Det är av vikt att internet också omfattas av lag och rätt – att de typer av hotfull och missaktande raspropaganda som förbjuds i lag inte obehindrat kan spridas på nätet.

När straffbudet i 16 kap. 8 § brottsbalken (hets mot folkgrupp) tillämpas korrekt utgör den ett skydd mot de mest samhällsfarliga yttringarna, däribland grov rasistisk propaganda. Kriminaliseringen av vissa uttalanden och meddelanden är väl balanserad mot yttrandefriheten, på ett sätt så att det inte är till men för den fria åsiktsbildningen.

Juridikfronten har som stadgereglerat syfte att tillse legitima rättsliga processer. Vi utgår därför från gällande rätt och gör noggranna juridiska bedömningar från fall till fall. Vi agerar aldrig när det är uppenbart att straffansvar inte föreligger. När andra har satt i system att massanmäla och i onödan belasta redan hårt pressade polismyndigheter så har vi varit kritiska. Att utsätta rättssystemet för massiva påtryckningar för att genomdriva en viss vilja, utan konkret rättslig grund, kan ytterst vara till skada för rättssäkerheten. Det principiella fundamentet för vår verksamhet beskrivs mer utförligt här.

Under vår granskning i höstas påträffades ett antal publiceringar som vi bedömde straffbara såsom hets mot folkgrupp. Två av dessa återfanns på ett twitterkonto tillhörande nazisten och nästeschefen inom Svenska Motståndsrörelsen (SMR), Pär Sjögren. De brottsliga meddelanden som spritts från twitterkontot var tydligt antisemitiska. Den 3 april i år väckte allmän åklagare åtal mot Sjögren, efter att Juridikfronten dokumenterat och anmält nämnde nazists brottsliga verksamhet på Twitter. Falu tingsrätt meddelade dom 2014-06-11 i mål B 1167-14 där Sjögren dömdes för hets mot folkgrupp, i enlighet med Juridikfrontens bedömning. Efter att ha tagit del av domen blir det uppenbart att den är väl underbyggd och att den straffrättsliga bedömningen skett i linje med gällande rätt.