Under de senaste veckorna har Justitiekanslern ”friat” några hyllningar av Adolf Hitler på Svenska motståndsrörelsens webbplats Nordfront, medan andra har blivit föremål för en förundersökning om hets mot folkgrupp.
En genomgång av svensk rättspraxis rörande hyllningar av nationalsocialismen och hets mot folkgrupp, finns här.
Ett beslut, som föranletts av en anmälan från föreningen Juridikfronten, gällde Nordfronts rapportering om aktioner som Svenska motståndsrörelsen genomförde på Hitlers födelsedag, för att hylla Hitler. Eftersom det rörde sig om ”nyhetsrapportering” i ett grundlagsskyddat medium valde JK att ”fria”, trots att de återgivna uttalandena i artikeln ”sannolikt, om det inte varit fråga om publicering i ett grundlagsskyddat medium, ansetts innefatta brottet hets mot folkgrupp”. JK:s hållning har redan kritiserats i Medievärlden (och Sveriges radio) och i Aftonbladet, och Juridikfronten anser att kritiken är vederhäftig.
Skillnaden mellan artikeln som ”friades” av JK, och artikeln som bedömdes i det senare JK-beslutet, om att faktiskt inleda förundersökning, var knappast markant. Hitler kallades ”Führern” och ”den störste folkhjälten i modern tid”, men i övrigt återgavs endast vad nazister sysslat med – ett slags ”nyhetsrapportering” om den propagandaspridning som pågått för nationalsocialismen.
Juridikfronten vill påpeka att Justitiekanslern verkar ha glömt bort den s.k. paraplyeffekt som yttrandefrihetsgrundlagen anses ha. Grundlagen kan ”sägas indirekt erbjuda ett visst skydd även åt uttrycksformer som faller utanför” tillämpningsområdet. ”Det kan ju te sig meningslöst att ingripa mot ett yttrande som faller utanför tillämpningsområdet, t.ex. en teaterpjäs, om samma yttrande kan spridas straffritt genom ett grundlagsskyddat medium, exempelvis en bok eller ett teaterprogram” (SOU 2006:96, s 45). Därmed blir det inte begripligt hur JK så tydligt kan skilja på det grundlagsskyddade området och det icke-grundlagsskyddade området; risken finns att JK:s bedömningar ”smittar av sig” på vanliga åklagare.
Vidare vill vi ifrågasätta hur det kan vara rimligt att nazister får sprida sin egen propaganda, så länge de gör det i form av ett till synes opartiskt nyhetsreportage om den egna propagandaspridningen (innehållande återgivna flygblad eller dylikt som gör reklam för den egna sajten!). Justitiekanslern borde få fason på sin praxis och överge sin onyanserade syn på påstådd nyhetsrapportering som ”straffrihetsgrund”.