Den 29 maj gav Utredningen om rasistiska symboler in sitt betänkande ”Rasistiska symboler. Praxisgenomgång och analys” (SOU 2019:27) till företrädare för Justitiedepartementet. Betänkandet kan inte göras rättvisa här, utan bör läsas i sin helhet.
I utredningen, som verkat sedan i höstas, har föreningen Juridikfronten varit representerad genom juristen Benjamin O J Boman*.
– Juridikfronten är väldigt nöjda med Bomans insats i kommittén. Han har på ett föredömligt sätt bidragit med rättsligt material och expertis, vilket bidragit till utredningen kunnat presentera en unikt omfattande översikt av domstolsavgöranden och JK-praxis beträffande hets mot folkgrupp och symboler, säger Johan Nordqvist, Juridikfrontens ordförande.
Juridikfronten har som förening länge (1) (2) förordat måttlighet och motsatt sig överdriven kriminalisering. En fungerande demokrati kräver en fri och öppen debatt. En del ”Sverigevänner” och så kallade alternativmedier har förmedlat rykten om att utredningen skulle föranledas av en ambition från regeringen att förbjuda användande av runskrift. Utländska medier, bland annat ryska Russia Today och Sputnik, har även underblåst sådan ryktesspridning rörande utredningens syfte.
Det kan konstateras att något sådant förbud mot runskrift aldrig varit utredningens ändamål, och att utredningen inte heller förordar några förbud mot runskrift.
En typ av yttranden som dock är svåra att bemöta i en fri och öppen debatt är just symboler – t.ex. en tröja med ett hakkors eller SS-symbolen. Den enda symbol som uttryckligen ansetts förmedla ett missaktande och därmed brottsligt budskap, och som prövats av Högsta domstolen, är den nationalsocialistiska örnen (se bilden).
Vad kom då utredningen fram till? Utredningen har, till stor del på grund av Juridikfrontens representants arbete (se s 24), kunnat göra en omfattande genomgång av underrättspraxis och Justitiekanslerns praxis avseende hets mot folkgrupp och symboler under perioden 1991-2019 respektive 1996-2019. De cirka 130 domstolsavgöranden och 120 JK-beslut man gått igenom (och redovisar grundligt i en bilaga), gäller omkring 30 olika symboler.
Om domstolarnas praxis skriver utredningen (s 73):
Några symboler som relativt ofta förekommer i praxis är den nationalsocialistiska örnen och varghaken. Spridande av dessa symboler bedöms i de allra flesta fall som hets mot folkgrupp. Beträffande vissa andra relativt ofta förekommande symboler, såsom kelterkorset och dödskallen (Totenkopf), är bedömningarna något mer varierande och i större utsträckning beroende av omständigheterna i övrigt.
Utredningen fann att det inte finns skäl att genomföra några förändringar i den nuvarande straffrättsliga regleringen av rasistiska och liknande symboler, ändra bestämmelserna om hets mot folkgrupp, eller att införa något särskilt förbud mot offentlig användning av vissa symboler (s 133). Starka skäl krävs för att på något sätt ändra de väl hävdade bestämmelserna om hets mot folkgrupp (s 119). Nuvarande lagstiftning anses ändamålsenlig.
De flesta åtal om bruk av symboler leder redan idag till fällande dom. Endast i några av underrättsdomarna man gått igenom har åtalet ogillats på grund av att spridande av den aktuella symbolen inte ansetts innebära missaktning eller hot. Det har då gällt solkors, örn tillsammans med vad som angavs vara två sammanflätade ”S” och viss text, kelterkors, siffrorna 18 och 28 tillsammans med dödskallar, sydstatsflagga, samt tyrruna. Förutom solkorset och tyrrunan har övriga symboler ansetts kunna medföra straff (i vissa sammanhang) i andra domar (s 128).
Beträffande tyrrunan, ᛏ, som används av nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, skriver utredningen att (s 132):
Varken lagtexten eller de uttalanden som gjordes i rättsfallet NJA 1996 s. 577 hindrar att en domstol i det enskilda fallet kan bedöma att användande av tyrrunan i visst sammanhang och utförande är att anse som hot mot eller missaktning för viss skyddad grupp.
Vidare anförs på s 117 att:
Vi förstår att vissa organisationer som demonstrerar eller på annat sätt uttrycker sig, med eller utan symboler, i vissa fall kan upplevas som kränkande, obehagliga och hotfulla. Frågan är dock om det är symbolerna i sig som orsakar detta eller om det har andra förklaringar.
Vår uppfattning är att det snarare torde vara nämnda organisationers ideologier och skrämselkapital samt beteende i form av ordningsstörningar och utövande av våld, hot och trakasserier som är den främsta förklaringen. […] Det kan inte utan vidare sägas att även användande av symboler som inte redan kan angripas med bestämmelserna om hets mot folkgrupp på samma sätt i sig ger upphov till otrygghet och upprördhet.
Finns det då straffbara symboler? Härom skriver utredningen (s 12):
Vid bedömningen av om användandet av en symbol utgör hets mot folkgrupp måste sammanhanget beaktas. Det går därför inte att kategoriskt säga att en viss symbol är olaglig att använda.
Det är nog detta som är det mest väsentliga att komma ihåg för den som vill utvärdera lagstiftningen. Beträffande runskrift kan det visserligen konstateras att ett fåtal runor förekommer i fällande domar – närmare bestämt ᛟ, ᛉ, ᛋ och ᛇ – men symbolerna har då förekommit i ett visst sammanhang där det rasistiska budskapet har framgått.
En ensam Torshammare har ingen fällts till ansvar för att ha använt, av praxisgenomgången att döma. Detsamma gäller det på hällristningar förekommande solkorset, ⊕.