Browse By

Nazist fälls för 22 fall av hets, i bristfällig dom

I fredags fälldes Hampus Maijala, den tidigare ansvarige utgivaren för nationalsocialistiska Nordiska motståndsrörelsens sajt motståndsrörelsen.se, av Falu tingsrätt för hets mot folkgrupp i 22 fall, detta efter anmälningar från föreningen Juridikfronten. Han hade erkänt att fem av 41 uttalanden var brottsliga – bland annat ett radioprogram där misshandel av homosexuella i parker som förr ägde rum beskrevs som “en trevlig tillställning”. Alla uttalanden ansågs vara spridda genom att de var tillgängliga för allmänheten, även de filer som låg mer undanskymt i databasen. Den fällande delen av domen handlar bl.a. om nazistiska symboler och vanärande uttalanden om homosexuella, invandrare och judar. Bland annat fälldes samma text om homosexuella som andra nazister i samma organisation fälldes för av Högsta domstolen 2006. Påföljden blev villkorlig dom och 120 dagsböter. Detta är första domen som gäller sajten motståndsrörelsen.se, som lanserades våren 2020.

Maijala frikändes beträffande 18 publiceringar (och i två fall, bl.a. om anagrammet “heig isel”, lade Justitiekanslern själv ned åtalet under rättegången). Merparten av frikännandena stod juryn för. Lekmännen i juryn ansåg uppenbarligen inte (med kvalificerad majoritet om 6 av 9 ledamöter) att diverse bilder på Adolf Hitler, som tidigare ansetts straffbara, utgjorde hets mot folkgrupp. Inte heller (som propaganda utformad) reklam för Hitlers “Min kamp”, en bild på en norsk nazist med nazistsymboler, eller en bild av en hängd våldtäktsman – som Svea hovrätt tidigare ansett utpekade invandrare på ett missaktande sätt – ansåg juryn uppnådde gränsen för det straffbara.

Juryns friande utlåtanden motiveras inte, sekretess råder för det som framkommit under juryöverläggningarna, och juryns utslag är (även om endast en minoritet om 4 av 9 ställer sig bakom dem) bindande för rätten och kan inte överklagas. Att en jury har ansett ett yttrande straffritt innebär således inte att det i framtiden anses vara det – en annan jury eller juristdomare i ett mål utan jury kan ha en annan inställning. Tyvärr kan dock en jurys åsikter, som inte lär utgöra någon strikt juridisk tillämpning av lagen, påverka Justitiekanslerns benägenhet att väcka åtal, och därmed ändra rättstillämpningen i praktiken. Ibland har JK varit uppriktig med att det varit just lekmannajuryns tänkta ovilja att fälla ett yttrande som gjort att JK inte inlett förundersökning om brott.

Tingsrättens lagfarna ledamöter friade otydliga bilder av Hitler och ansåg att nazist-“martyren” Horst Wessel var alltför okänd, och för icke-kopplad till judeförföljelser, för att hyllningar av honom ska föranleda straffansvar. Rätten påstod även att Nordfrontpropagandan med Hitler saknade koppling till skyddade grupper och därför inte var straffbar, trots att den alltså tidigare inte ansetts vara neutral.

Även resten av domen lämnar tyvärr övrigt att önska. I själva domslutet står beträffande brotten “eller annan plats i Sverige”, utan att det framgår vad detta syftar på. Rörande de brott som Maijala erkände nöjer sig tingsrätten med att skriva att “erkännandena stöds av övrig utredning”, trots att respekten för yttrandefriheten torde kräva att man gör en seriös prövning av varje yttrande för sig. Beträffande åtalspunkterna 29-34, bilder på Adolf Hitler och annan propaganda, synes tingsrätten ha förväxlat dessa med texter med antijudiskt innehåll (man skriver “texter som denna”), något som inte förefaller särdeles rättssäkert. Föreningen Juridikfronten har skrivit till tingsrätten och undrat om domen kommer att rättas på denna punkt.

Rätten frikände en bild på nazistveteranen Vera Oredsson som höjer sin arm till hälsning vid en demonstration, detta för att Oredsson i en rättegång om hälsningen frikänts för hets mot folkgrupp. Här förefaller tingsrätten inte begripa att den vid prövning enligt grundlagen endast haft att bedöma själva yttrandet på motståndsrörelsen.se, dvs. bilden av hälsningen, inte helt ovidkommande omständigheter kring denna. Den som endast sett bilden på motståndsrörelsen.se har ju (sannolikt) ingen aning om processen i hovrätten, och kan inte tolka bilden i ljuset av denna.

Ledamöterna gör överhuvudtaget ingen prövning mot Europakonventionen, och prövningarna förefaller alla vara summariska och de synes stundom vara rent känslosamma (t.ex. sägs att något är en “mycket obehaglig missaktning”). Tyvärr riskerar domar som dessa – som framstår som okunniga och är bristfälliga både i friande och fällande delar – att minska tilltron tillrättssystemet och till de straffbestämmelser som tillämpats.