Löjlig offermentalitet inom Svenskarnas Parti
Juridikfronten har tidigare kunnat konstatera att Sverigedemokrater utmålar sig själva som offer, trots att de själva ansetts skyldiga till brott. De mer extrema delarna av den ”nationella rörelsen” är inte sämre.
Länstidningen i Södertälje har skrivit en kort artikel om att Daniel Spansk, kommunpolitiker för Svenskarnas Parti (SvP), har utsatts för en misshandel. Största delen av artikeln utgörs av ett citat från Spansk själv, som får redovisa bl.a. att han ”är säker på att vänsterextremister låg bakom attacken”. Detta var uppenbarligen inte tillräckligt för Svp:s tidning Realistens Jörgen Kromann. Kromann skrev därför i Realisten idag ett öppet brev till Länstidningen, där han gnäller över att misshandeln av Spansk omskrevs ”utan fördömanden”.
Att den korta artikeln är sakligt avfattad, dvs. att ”Länstidningen har ingen som helst synpunkt på själva händelsen”, tar Kromann till intäkt för att tidningen ”därmed ingenting [har] att invända mot att en förtroendevald svensk parlamentariker angrips fysiskt på öppen gata på grund av sina åsikter”. Han undrar vidare om det är ”förenligt med journalistisk etik och moral att i detta fallet avstå från ett klart och tydligt ställningstagande och avståndstagande från politiskt våld som metod”. Självfallet ska en tidningsartikel om en misshandel, beträffande vilken det uppenbarligen ännu inte finns någon utpekad misstänkt vars motiv har kunnat utrönas, ej innehålla något politiskt ställningstagande från tidningens sida. ”Att ta ställning är att förlora sin kritiska blick.” Det är rentav en grundregel inom journalistiken att journalisten inte ska ta ställning. Spansks eget ställningstagande redovisas emellertid. Även om Kromann säkerligen drömmer om ett medielandskap där nyheter alltid redovisas ur ett ”nationellt” politiskt perspektiv, vilket ständigt sker på nazisternas och nögerns egna webbplatser, är detta givetvis inte en önskvärd ordning.
Kromann går ännu längre i sin bisarra utmålning av SvP som offer, då han skriver att Länstidningen, genom att kalla SvP ”högerextremt”, har ”själv placerat in sig på en vänsterhögerskala” (!), och genom frånvaron av någon markering av ”avstånd från politiskt våld överhuvudtaget” i den korta artikeln, ”kan vi konstatera att tidningen genom sin tystnad i praktiken ger sitt medgivande till politiskt våld från vänsterextrema krafter”. Eftersom Länstidningen har redovisat stiftelsen Expos uppfattning, att SvP (f.d. Folkfronten, sprunget ur Nationalsocialistisk Front) är ett nazistiskt parti, menar Kromann att ”tidningen lierat sig med både vänsterextremistisk retorik och politiskt våld som metod”.
Att Kromanns skrattretande försök till ”guilt by association” är riktigt uselt underbyggt, är inte svårt att konstatera för varje tänkande människa. Att politiskt våld mot är en ineffektiv och förkastlig metod, är något som inte har mycket att göra med Kromanns fantasier om en medievärld försåtligt styrd av Fienden (kanske ZOG?).