Förvirrade uppgifter om Juridikfronten i naziradio, m.m.

Browse By

I senaste “Radio Nordfront” (15 november) kallar nazisten Pär Öberg Juridikfronten för “ett gäng mobbade socialdemokrater” som “missbrukar vårt rättssystem”. Öberg har blivit åtalad för hets mot folkgrupp efter en anmälan av föreningen, och ondgör sig därför över den.

Öberg påstår att Juridikfronten “själva lagt ut hets mot folkgrupp-kommentarer på en sida och sedan anmält det” och att detta uppdagats genom att “de” (oklart vilka) “kunde visa att det var deras [Juridikfrontens] IP-adress”. Juridikfronten ska sedan ha undgått påföljd eftersom föreningen snabbt erkände sitt brottsliga tilltag. En annan variant av historien, som Öberg berättade i Falu tingsrätt den 12 november, är att Juridikfronten “åkt dit” för förfarandet.

Hela den historia som Öberg berättar om oss är självfallet fabricerat nonsens. Det påminner dock om det som nazisajten Nordfront har skrivit i artikeln “Nordfront granskar Juridikfronten”, från 2013. Denna artikel handlar om en person som redan vid Nordfronts “granskning” sedan länge inte längre var medlem i Juridikfronten. Det den f.d. medlemmen hade gjort var dessutom inte att skriva hets mot folkgrupp, utan att få en journalist att på sin blogg publicera ärekränkande omdömen om den f.d. medlemmen. Den f.d. medlemmen hade sedan gått till domstol och krävt journalisten på skadestånd. Processen avstyrdes dock genom att två medlemmar i Juridikfronten, bl.a. dåvarande ordförande, avslöjade för journalisten och för domstolen att den f.d. medlemmen själv skrivit det ärekränkande inlägget. Den f.d. medlemmen slapp påföljd för sitt tilltag, eftersom han, på anmodan av medlemmarna i Juridikfronten, “återkallat talan kort tid efter att målet kom in till tingsrätten och utan att stämning har utfärdats” (se Attunda tingsrätts protokoll 2013-03-08 i mål nr. FT 1650-13, och även aktbilagorna 8 och 22).

Pär Öberg har alltså förvrängt Juridikfrontens uppdagande av ett fult rättegångsmissbruk i Attunda tingsrätt till att föreningen spritt hets mot folkgrupp och blivit avslöjade. Denna lumpna osanning har han alltså spritt både i domstol och i “Radio Nordfront”. Hans “research” är förbluffande usel. Den som läser detta inlägg får gärna försöka leda det Öberg påstått i bevis; vi försäkrar att det inte är möjligt. Det är inte särdeles förvånande att man i “Radio Nordfront” även påstår att Juridikfronten utövat “entrism” och tagit över delar av nykterhetsrörelsen, för att leva av den. Det stämmer visserligen att tre av fyra ledamöter i Juridikfrontens styrelse har varit eller är medlemmar i nykterhetsrörelsen, men ingen har – eller har haft – någon arvoderad post eller något tyngre förtroendeuppdrag. Inte heller har frågor om hets mot folkgrupp eller dylikt drivits av föreningens medlemmar inom nykterhetsrörelsen.

Öberg och övriga medverkande i “Radio Nordfront” antyder att en “korrupt åklagare” och “politiskt tillsatta nämndemän” fått Svenska Motståndsrörelsens ledare fällda för hets mot folkgrupp. I själva verkat har första instans oftast inte haft några nämndemän, i och med att det oftast rört sig om tryckfrihetsmål. Flera mål har även prövats av hovrätterna, utan politiskt tillsatta ledamöter. Det är således juridiken som fått SMR:arna fällda, och inte politik.

I “Radio Nordfront” tramsas det även om det åtalade uttrycket “Död åt ZOG”. Man likställer uttrycket med kritik mot bolsjevism och det israeliska Likudpartiet, och menar att sistnämnda kritik även skulle kunna vara åtalbar som hets mot folkgrupp. Det föresvävar inte radiopratarna att rättssystemet givetvis gör skillnad på ett slagord om död, riktat – om än delvis indirekt – mot den judiska folkgruppen, och kritik mot politiska organisationer och rörelser. Inte heller är det vare sig språkligt eller juridiskt rimligt att, som Öberg, jämställa “Död åt ZOG” med “påtalande av en sionistisk konspiration mot vårt folk”.

Juridikfronten misstänker att åtalet mot Pär Öberg kommer att ogillas, på samma grund som det tidigare åtalet mot Pär Sjögren, “nästeschefen” som skyllde på Mållgan. “Bortom varje rimligt tvivel” är ett högt ställt beviskrav, och utan att ens ha försökt säkra några tekniska bevis kanske åklagaren inte anses ha nått upp till detta beviskrav. Om Pär Öbergs redogörelse för åklagarens argument under huvudförhandlingen innehåller några korn av sanning, är argumentationen för svag. Man kan inte dömas för hets mot folkgrupp genom underlåtelse att ta bort hets (se rättsfallet NJA 2007 s. 805). Med detta sagt avbidar föreningen tingsrättens dom.